veggies

Är det rätt att de lider för din skull?

- ett ställningstagande inom djurförsök

Varje år används nästan 760 000 djur till olika djurförsök i Europa, och då är inte över 6 650 000 provfiskar inräknade. 760 000 råttor, möss, marsvin, kaniner, hästar, kor, hundar och olika sorters apor sätts i lidande för vår hälsas skull, men också för att vi ska se bra ut, eller få det renaste hemmet. Frågan är om ansvaret och uppoffringen av extremt lidande ska ligga i händer, tassar och klövar hos dem som aldrig kommer komma i närheten av slutprodukten. Är det överhuvudtaget rätt att utnyttja djur för människans vinning, eller borde det vara människan själv som utsätts för försöken till sin egen konsumtion?

Utav alla de djur som används till djurförsök inom sjukvården står endast 2 % av dessa för försök som är för djurets eget välmående, alltså som ska lösa sjukdomar eller psykiska problem hos djur istället för människor.

Exempelvis fick 33 stycken apor under 2004-2005 spendera sina liv i burar för att genomgå tester för att hitta vaccin mot hiv och malaria, hantavirus som ebola, samt inom forskning för den mänskliga hjärnans sjukdomar. Friska apor infekteras med diverse sjukdomar för att gå igenom smärtsamma tester för att hitta ett botemedel. Apor är centrala för dessa typer av forskning då de är så otroligt lika människan i utvecklingen att bara människor och vissa apor blir sjuka av t.ex. hiv-viruset. Eftersom hjärnan och resten av nervsystemet är mycket väl utvecklat hos apor användas de även inom forskning om psykiska sjukdomar och beteenden som liknar människors.

Det mesta pekar på att det vore mer riktigt om människan själv vore den som forskades på, eftersom hon också är den som ska använda medicinen, men alla delar inte min mening. Jag menar, lever vi fortfarande i en värld där de svaga utnyttjas av den starka, utan medkänsla, respekt och värde? Personligen kan jag inte förstå att man kan stå för en sådan marknad, där djur bara ses som just djur och apor bara är apor, trots bekräftelse på att de är så lika människan man kan komma i annan form. Ser man förbi detta när man utsätter apor för stress, smärta och onaturliga förhållanden? Om människor och apor är så lika, varför sätter man inte människan i bur för sin egen forsknings skull? Att de känner smärta som oss vet vi, men bryr vi oss? Nej.

Jämfört med tidigare år har djurförsök på höns och fiskar minskat, detta beror främst på att man 2005 gjorde en storsatsning inom dessa områden. Med hjälp av hönsen skulle man utveckla en metod som tog livet av så många förbrukade värphöns som möjligt, självklart även under så kort tid som möjligt. Bara att man ser hönsen som värdelösa och till intet värda ett fortsatt liv efter att de dragit sina ägg till stacken är för mig en chock - ska inte Europa vara ett tecken på utveckling, där man visar förståelse, respekt och värdighet oavsett om man är vit och missbildad, svart och homosexuell eller ett "förbrukat" djur?

Vidare använder man även tuppar för att framställa hyaluronsyra som används inom ögonkirurgi och ortopedi och fisken användes för att forska i varför dödligheten hos utplanterade fiskar var så hög. Kanske för att det var ett onaturligt sätt att leva och att de inte fick vad de behövde i sina akvarier, men hur skulle någonting så komplext i någons ögon kunna vara så logiskt i någon annans?

I takt med att användningen av höns, tuppar och fisk minskat inom djurförsök, har man börjat testa mer och mer på hästar, nötkreatur, hundar och får. Hundar som i vanliga fall ses som människans bästa vän får i dessa situationer acceptera att deras kroppar blir fullproppade med nya mediciner för att testa påverkan på hjärna, lungor och lever. Med tanke på hur starka dagens mediciner är kan man bara tänka sig hur vissa av dessa djur får leva sina liv.

På hemsidan om djurförsök står det att nackdelar för djuren vägts mot fördelar för människan, och för mig handlar det inte bara om att utnyttja djurs handlingsförlamning gentemot människan, utan om ren och skär misshandel. De får utstå så enormt mycket på grund av oss, för oss! I Sverige talar man om att ge och ta, men när det kommer till läkemedel och vård handlar det bara om att ta. Å ena sidan, har man rätt till en blodtransfusion om man vägrar ge blod? Å andra sidan, är man värd en medicin där djur fått lida för framställningen om man inte tillåter likvärdiga tester på den egna kroppen?

Svensk och internationell lagstiftning kräver att nya läkemedel testas på djur innan de prövas på människor, därtill även att djurförsök endast får användas om forskningssyftet inte kan uppnås med andra metoder. Samtidigt står det i den svenska djurskyddslagen att djuren får ett eget värde som individer, utöver det värde de har för människan. Varje individ ges skydd mot onödigt lidande och sjukdom och ska dessutom ges möjlighet att bete sig naturligt, men att försöken anses befogade om ett lidande hos ett fåtal djur kan minska lidandet för ett stort antal människor.

För det första, hur kan det vara möjligt att ett läkemedel till för att hjälpa en människa inte kan framställas, eller framställas bäst, genom att testa detta på just en människa? För det andra, hur kan man stifta lagar som går emot varandra så otroligt mycket? Att ett lidande är förkastligt så länge det inte handlar om mänskligt vinnande utifrån det, jag menar, finns det något värde överhuvudtaget utöver det mänskliga? Slutligen, det handlar inte om ett fåtal djur som minskar lidandet för ett stort antal människor. Det handlar om 760 000 djur som lider på grund av människans egoism, brist på empati och medlidande samt okunskap och förnekelse.

Även om det 2004 blev förbjudet att testa kosmetika på djur i Sverige, är det ingenting som stoppas utanför våra gränser. Faktum är att de flesta företag som säljer kosmetika till överkomliga priser har chansen att göra det på grund av djurförsöken, det är ett billigt sätt att tillverka en produkt utan högre krav på varken kvalité eller kvantitet. Följden blir en glad kund som inte har en aning om varför varan är billig, utan går i godan tro och aldrig mer lägger en tanke på konsekvenser. Det är samma princip som för barnarbete, och givetvis är det ingen som skulle stödja det om de visste vad det handlade om.

Såsom jag tidigare påpekat handlar djurförsök för mig om att människans brist på både uppoffring och engagemang, och detta är just ett av de få motargument som finns i detta ämne - vart ska man få dessa människor ifrån? Således är det här ett starkt argument, men duger det? Borde man upplysa människor om djurförsök, om att deras påtvingade uppoffring är anledningen till att vi ens har alvedon på apoteket? Borde vi påvisa att de står i tacksamhetsskuld till djuren, att vården skulle mynna ut i kaos om djurförsök förbjöds helt? Ska vi lära varandra att man får offra lite för att kunna ta emot, om etik och moral?

En viktig synpunkt är att 8,9 miljoner kronor delades ut 2008 till forskningsprojekt med alternativa metoder, och de alternativa metoderna finns! Det handlar varken om djurförsök eller tester på människor, utan t.ex. konstgjorda tarmar som ska ersätta tester på hundar. Trots att denna utveckling är dyr, så menar man att det i längden blir billigare än att ta hand om alla de djur som utsätts för djurförsök. Regeringen har även beslutat att 13 miljoner under 2009 ska läggas på forskningsprojekt som syftar till att ersätta djurförsök och förbättra för försöksdjuren. Så se, det handlar inte om en tvungen behandling av djur för att inga alternativ finns, det handlar om pengar och det handlar om hur man värdesätter det som inte är människor.

Sammanfattningsvis skulle vi idag inte ha vacciner, värktabletter, insulin för diabetiker, möjligheten att transplantera organ, behandling mot cancer, astma och högt blodtryck, om det inte vore för de 760 000 djur som satte livet till för att vi skulle få det. Alla dessa medicinska framsteg är möjliga tack vare forskning där djurförsök ingår, men frågan kvarstår: är det djuren som ska få lida för din hälsas skull?

Egentligen ska jag skriva om en helt annan grej idag, men jag hamnade på hemska sidospår..

Jag snubblade över en film på Djurens Rätt's hemsida, om pälsfarmar i Norge (!). För mig är det här en helt ny förskräckelse, för jag har alltid varit blåögd nog att tro att Norge och andra Europeiska länder är lite bättre än alla andra; lite mänskligare. Men vem var det nu som var naiv? I Norge finns det runt 500 pälsfarmar med allt från minkar och rävar till hundar. Det finns lagar om hur farmarna ska skötas, till exempel att burarna ska anpassas efter djurens naturliga behov - men det finns inga resurser eller kompetenser att se till att lagarna följs.

I filmen får vi se otroligt påfrestande miljöer, mitt ute i ingenting föds det upp djur i burar av hönsnät. Utanför burarna är det gegigt och burarna delar utrymme med bilvrak och gamla vitvaror. Innanför burarna är det om möjligt värre. Vi ser djur med blödande sår på tassarna av nätet, för det finns varken halm, tyg eller en planka för djuren att stå på - allt som skiljer dem från 2 meter luft och marken är det genomborrande stålnätet. I vissa burar lever djuren i sin egen avföring, i andra rinner den rakt ner på marken. Det är inte bara en fara för djuren, utan även för naturen.

Det brukar låta att djuren i alla fall lever ett värdigt liv fram till att de får elchocker i mun och ändtarm, och Sven Gil WestersjØ, rådgivare inom Norges pälsdjurslag säger att "Inget land i världen kan visa till större insats för att bättra pälsdjurens välfärd än Norge". Jag frågar mig själv om han varit ute på pälsfarmarna, missade han isåfall hunden som levde med två stumpar till bakben, räven som gick omkring med en bruten tass och illrarna som i ren tristess och panik börjat tugga på både sig själva och sina syskon? Såg han förbi att djuren på grund av stress och rädsla utvecklar en extrem avsky mot människor, att djuren hämmas i den fysiska utvecklingen på grund av livet i burarna - vart i dessa liv ligger någon värdighet och respekt?

Att djuren fick sina svansar och öron avbitna av andra djur var inget ovanligt, men det händer även att mödrar biter ihjäl sina egna barn. Det var de små djuren som låg slängda på backen eller hängde på staketet. Det var de små djuren som inte längre var värda något, för att deras päls gått från värdefull till värdelös på fem sekunder. Så länge pälsen går att använda skiter de ansvariga för pälsfarmarna vad som händer med djuren, och mina naiva vänner - som fortfarande anser att päls från Norden är fullkomligt okej att använda - borde verkligen ta reda på vad egentligen sätter på sig.

(I Sverige och Nederländerna råder totalförbud mot pälsfarmar, i Danmark diskuteras det än. I vissa andra Europeiska länder är reglerna så stränga att det inte är ekonomiskt lönsamt att äga en pälsfarm. I Norge tittar man fortfarande bara på..)

Källa: http://www.forbypels.no/

Idag ska jag leka rövare i köket igen, och utan recept! Jag ska kasta ihop min egna chili sin carne, så vi får se hur många toasters det blir när jag är klar.. Det lär ju inte vara alltför svårt med ett stort utbud av kryddor och dylikt! Hoppas jag..

4-6 personer

300g quornfärs

½ gul lök (gillar man lök kan man självklart ta mer..)

400g passerade tomater

1 burk vita bönor i tomatsås

1 grönsaksbuljong

Paprikakrydda

Salt

Svartpeppar

Pommeskrydda (funkar till allt, ja!)

Cayennepeppar

Fräs löken i lite valfri olja innan du tillsätter quornfärsen. Bryn tillsammans och krydda efter smak. Tillsätt vita bönor samt grönsaksbuljong. Späd ut med de passerade tomaterna om grytan blir för tjock. Småputtra lite - klart!

För det första var det mycket roligare att laga mat på fri hand, men jag känner inte att det blev ett superresultat! Självklart var det gott, men hade jag gjort om samma rätt igen hade jag uteslutit grönsaksbuljongen eftersom den tog väldigt mycket smak. Det blev en väldigt "salt" eftersmak.. Dessutom fick jag lite panik när grytan blev så himla tjock efter att jag tillsatt bönorna, då blev jag tvungen att späda ut med passerade tomater. En idé hade ju varit att späda med vatten, men det föll mig inte riktigt i tanken när jag stod där.. Hur som helst, man kan säga att maträtten dög. Jag är nöjd för att ha varit första matlagningstillfället på fri hand ;) För övrigt brukar jag alltid äta min chili sin carne med vitt rostbröd, vilket vi idag inte hade - så det fick bli majs och tomat till. Det funkade också!

2 av 5 toasters!

Dags för första receptet, och jag måste saga att jag är positivt överraskad av mina kock-kunskaper! Skulle lätt kunna påstå att jag briljerade där mellan avskurna fingertoppar och en explosion av röda linser på hela köksgolvet. Receptet hittade jag faktiskt i Ica's egna receptsnurra här i stan, det stod mitt namn på helt enkelt - klart jag testar!

4 portioner

1 lök

2 morötter (jag tog 3, för jag älskar kokta morötter!)

2 vitlöksklyftor

2 msk rapsolja

1 msk riven, färsk ingefära (jag tog torkad..)

1 tsk koriander

½ tsk mald kummin

1 krm mald kanel

4 dl röda linser

400 g krossade tomater (jag valde passerade, mycket godare)

400 ml kokosmjölk

1 grönsaksbuljongtärning

2 dl vatten

Salt

Lime (uteslöt jag helt)

1. Skala lök, morötter och vitlök. Tärna lök och morötter och finhacka vitlöken.
2. Fräs lök, morötter och vitlök i oljan i några minuter. Rör ned ingefära, koriander, kummin och kanel. Häll i linserna och rör om ordentligt, tillsätt sedan krossade tomater, kokosmjölk, grönsaksbuljong och vatten. Låt det koka sakta under lock i 25-30 minuter. Smaka av med salt och limejuice.
3. Servera dahl med ris och naanbröd samt tomater!

Först och främst var rätten otroligt lätt att göra, den passade mig perfekt då jag varken har tid eller ork att stå i köket hela kvällen. Min första tanke när jag såg receptet var skeptisk, jag gillar varken "skumma" kryddor eller kokosmjölk. Men faktum är att grytan var jättegod! Ingefära brukar jag ha svårt för, men den passade verkligen in nu, och kokosmjölk smakar den inte alls. Personligen kan jag tycka att den blir lite för grötig, speciellt med linserna som gör att det inte knappt finns någonting att bita i - det blir mest gegga liksom. Men smaken var som sagt himla god, jag åt tillsammans med vanligt ris men kan även tänka mig att äta den som den är med en bit naanbröd.

3 av 5 toasters!


Bild från google

E120 kallas det ämne som färgar t.ex. sega råttor röda, det består i huvudsak av torkade och krossade Cochinellöss. För 500 gram av detta röda guld krävs det 70 000 löss! Karmin används som sagt till stor del i godis, men även sylt, marmelad, vissa ostar, kosmetika och garnfärg innehåller detta ämne - att använda rödbetsjuice är ett alternativ, men det verkar producenter se förbi.

Begreppet vegetarian myntades så sent som 1847 i England, där också den första föreningen för vegetarianer skapades. Att leva som vegetarian är dock inte ett lika nytt påfund, vegetarianism har funnits i olika former sedan urminnes tider - under antiken levde många gladiatorer i romarriket på vegetarisk kost för att hålla formen, och inom både buddhism och hinduism är det en mer eller mindre helt vegetarisk livsstil som gäller sedan flera tusen år tillbaka.

I Sverige och övriga Norden är de flesta vegetarianer på grund av etiska skäl, men söderut i världen handlar det om religiösa skäl. Hinduer äter inte kor för att de anses som heliga djur, muslimer äter inte gris för att grisen kallas oren och inom buddhismen äter man inte djur överhuvudtaget då en av de viktigaste föreskrifterna inom religionen är att inte döda. Detta gäller då även djur - till skillnad från bibelns ord; du skall icke dräpa, där djur inte verkar räknas som liv.

Är man vegetarian av etiska skäl brukar det bero på att man antingen tycker det är fel att döda djur för att äta dem, eller att man bara finner sättet djuren blir dödade på är hemskt, - personligen står jag fast vid båda punkterna och skulle inte kunna tänka mig att äta ett dött djur även om de sovit på guldsprejat halm och ätit tårta hela livet - .Dessutom finns det små skaror människor runt om som inte äter kött på grund av miljöskäl (gör det den personen till både vegetarian och ekologist?), hälsoskäl eller bara för att de finner köttsmaken osmaklig.

I Sverige har vegetarianismen som livsstil inte funnits speciellt länge, under tidigt 90-tal (möjligtvis mycket sent 80-tal) skapade den inflytelserika vegetarianen Johan Lindström Saxon föreningen Svenska vegetariska föreningen - den första kända svenska veg.föreningen någonsin som dessutom fortfarande är lika stor idag. Dock blev det ingen stor grej av att vara vegetarian förrän Are Waerland kom hem från en resa till England där han kom i kontakt med vegetarianismen för första gången. Med sig därifrån tog han idealen och idén om hans efterföljare till vegetarisk kost; waerlandianer som formade många av dagens äldre vegetarianer. Inte förrän efter 1970-talet tog vi svenskar till oss vad vegetarinism stod för, och då fick det ett rejält uppsving - ändock består Sverige inte av mer än 400.000 vegetarianer enligt veggiemind.com.

Ordet vegetarian kan vara brett, man kan säga att det inkluderar olika sätt att äta - och detta förutom veganism - de vanligaste är de tre följande; ovo-vegetarianer äter ägg, men varken kött eller mejeri-produkter, en lakto-vegetarian äter mejeriprodukter men låter bli ägg och köttprodukter, och en lakto-ovo-vegetarian äter inga köttprodukter men ägg och mejeriprodukter. Att vara "demi/semi-vegetarian" är ett nytt påfund som jag inte ens vill kalla att vara vegetarian, men de påstås i alla fall äta fisk utöver ägg och mejeriprodukter. Om de överhuvudtaget ska kalla sig vegetarianer är en senare fråga..

För att avsluta historialektionen har jag en funderare. Är ordet vegetarian bara syftat till aktionen, att man vägrar äta animaliska produkter, eller är det anledningen bakom aktionen som står för ordet? Klurigt det där.. Well, häng på låset till nästa inlägg, vänner!

Visste ni förresten att grisar beräknas vara lika smarta som 3-åringar? Skulle du käka din lillasyster mella två bröd..?