veggies

Är det rätt att de lider för din skull?

- ett ställningstagande inom djurförsök

Varje år används nästan 760 000 djur till olika djurförsök i Europa, och då är inte över 6 650 000 provfiskar inräknade. 760 000 råttor, möss, marsvin, kaniner, hästar, kor, hundar och olika sorters apor sätts i lidande för vår hälsas skull, men också för att vi ska se bra ut, eller få det renaste hemmet. Frågan är om ansvaret och uppoffringen av extremt lidande ska ligga i händer, tassar och klövar hos dem som aldrig kommer komma i närheten av slutprodukten. Är det överhuvudtaget rätt att utnyttja djur för människans vinning, eller borde det vara människan själv som utsätts för försöken till sin egen konsumtion?

Utav alla de djur som används till djurförsök inom sjukvården står endast 2 % av dessa för försök som är för djurets eget välmående, alltså som ska lösa sjukdomar eller psykiska problem hos djur istället för människor.

Exempelvis fick 33 stycken apor under 2004-2005 spendera sina liv i burar för att genomgå tester för att hitta vaccin mot hiv och malaria, hantavirus som ebola, samt inom forskning för den mänskliga hjärnans sjukdomar. Friska apor infekteras med diverse sjukdomar för att gå igenom smärtsamma tester för att hitta ett botemedel. Apor är centrala för dessa typer av forskning då de är så otroligt lika människan i utvecklingen att bara människor och vissa apor blir sjuka av t.ex. hiv-viruset. Eftersom hjärnan och resten av nervsystemet är mycket väl utvecklat hos apor användas de även inom forskning om psykiska sjukdomar och beteenden som liknar människors.

Det mesta pekar på att det vore mer riktigt om människan själv vore den som forskades på, eftersom hon också är den som ska använda medicinen, men alla delar inte min mening. Jag menar, lever vi fortfarande i en värld där de svaga utnyttjas av den starka, utan medkänsla, respekt och värde? Personligen kan jag inte förstå att man kan stå för en sådan marknad, där djur bara ses som just djur och apor bara är apor, trots bekräftelse på att de är så lika människan man kan komma i annan form. Ser man förbi detta när man utsätter apor för stress, smärta och onaturliga förhållanden? Om människor och apor är så lika, varför sätter man inte människan i bur för sin egen forsknings skull? Att de känner smärta som oss vet vi, men bryr vi oss? Nej.

Jämfört med tidigare år har djurförsök på höns och fiskar minskat, detta beror främst på att man 2005 gjorde en storsatsning inom dessa områden. Med hjälp av hönsen skulle man utveckla en metod som tog livet av så många förbrukade värphöns som möjligt, självklart även under så kort tid som möjligt. Bara att man ser hönsen som värdelösa och till intet värda ett fortsatt liv efter att de dragit sina ägg till stacken är för mig en chock - ska inte Europa vara ett tecken på utveckling, där man visar förståelse, respekt och värdighet oavsett om man är vit och missbildad, svart och homosexuell eller ett "förbrukat" djur?

Vidare använder man även tuppar för att framställa hyaluronsyra som används inom ögonkirurgi och ortopedi och fisken användes för att forska i varför dödligheten hos utplanterade fiskar var så hög. Kanske för att det var ett onaturligt sätt att leva och att de inte fick vad de behövde i sina akvarier, men hur skulle någonting så komplext i någons ögon kunna vara så logiskt i någon annans?

I takt med att användningen av höns, tuppar och fisk minskat inom djurförsök, har man börjat testa mer och mer på hästar, nötkreatur, hundar och får. Hundar som i vanliga fall ses som människans bästa vän får i dessa situationer acceptera att deras kroppar blir fullproppade med nya mediciner för att testa påverkan på hjärna, lungor och lever. Med tanke på hur starka dagens mediciner är kan man bara tänka sig hur vissa av dessa djur får leva sina liv.

På hemsidan om djurförsök står det att nackdelar för djuren vägts mot fördelar för människan, och för mig handlar det inte bara om att utnyttja djurs handlingsförlamning gentemot människan, utan om ren och skär misshandel. De får utstå så enormt mycket på grund av oss, för oss! I Sverige talar man om att ge och ta, men när det kommer till läkemedel och vård handlar det bara om att ta. Å ena sidan, har man rätt till en blodtransfusion om man vägrar ge blod? Å andra sidan, är man värd en medicin där djur fått lida för framställningen om man inte tillåter likvärdiga tester på den egna kroppen?

Svensk och internationell lagstiftning kräver att nya läkemedel testas på djur innan de prövas på människor, därtill även att djurförsök endast får användas om forskningssyftet inte kan uppnås med andra metoder. Samtidigt står det i den svenska djurskyddslagen att djuren får ett eget värde som individer, utöver det värde de har för människan. Varje individ ges skydd mot onödigt lidande och sjukdom och ska dessutom ges möjlighet att bete sig naturligt, men att försöken anses befogade om ett lidande hos ett fåtal djur kan minska lidandet för ett stort antal människor.

För det första, hur kan det vara möjligt att ett läkemedel till för att hjälpa en människa inte kan framställas, eller framställas bäst, genom att testa detta på just en människa? För det andra, hur kan man stifta lagar som går emot varandra så otroligt mycket? Att ett lidande är förkastligt så länge det inte handlar om mänskligt vinnande utifrån det, jag menar, finns det något värde överhuvudtaget utöver det mänskliga? Slutligen, det handlar inte om ett fåtal djur som minskar lidandet för ett stort antal människor. Det handlar om 760 000 djur som lider på grund av människans egoism, brist på empati och medlidande samt okunskap och förnekelse.

Även om det 2004 blev förbjudet att testa kosmetika på djur i Sverige, är det ingenting som stoppas utanför våra gränser. Faktum är att de flesta företag som säljer kosmetika till överkomliga priser har chansen att göra det på grund av djurförsöken, det är ett billigt sätt att tillverka en produkt utan högre krav på varken kvalité eller kvantitet. Följden blir en glad kund som inte har en aning om varför varan är billig, utan går i godan tro och aldrig mer lägger en tanke på konsekvenser. Det är samma princip som för barnarbete, och givetvis är det ingen som skulle stödja det om de visste vad det handlade om.

Såsom jag tidigare påpekat handlar djurförsök för mig om att människans brist på både uppoffring och engagemang, och detta är just ett av de få motargument som finns i detta ämne - vart ska man få dessa människor ifrån? Således är det här ett starkt argument, men duger det? Borde man upplysa människor om djurförsök, om att deras påtvingade uppoffring är anledningen till att vi ens har alvedon på apoteket? Borde vi påvisa att de står i tacksamhetsskuld till djuren, att vården skulle mynna ut i kaos om djurförsök förbjöds helt? Ska vi lära varandra att man får offra lite för att kunna ta emot, om etik och moral?

En viktig synpunkt är att 8,9 miljoner kronor delades ut 2008 till forskningsprojekt med alternativa metoder, och de alternativa metoderna finns! Det handlar varken om djurförsök eller tester på människor, utan t.ex. konstgjorda tarmar som ska ersätta tester på hundar. Trots att denna utveckling är dyr, så menar man att det i längden blir billigare än att ta hand om alla de djur som utsätts för djurförsök. Regeringen har även beslutat att 13 miljoner under 2009 ska läggas på forskningsprojekt som syftar till att ersätta djurförsök och förbättra för försöksdjuren. Så se, det handlar inte om en tvungen behandling av djur för att inga alternativ finns, det handlar om pengar och det handlar om hur man värdesätter det som inte är människor.

Sammanfattningsvis skulle vi idag inte ha vacciner, värktabletter, insulin för diabetiker, möjligheten att transplantera organ, behandling mot cancer, astma och högt blodtryck, om det inte vore för de 760 000 djur som satte livet till för att vi skulle få det. Alla dessa medicinska framsteg är möjliga tack vare forskning där djurförsök ingår, men frågan kvarstår: är det djuren som ska få lida för din hälsas skull?

Egentligen ska jag skriva om en helt annan grej idag, men jag hamnade på hemska sidospår..

Jag snubblade över en film på Djurens Rätt's hemsida, om pälsfarmar i Norge (!). För mig är det här en helt ny förskräckelse, för jag har alltid varit blåögd nog att tro att Norge och andra Europeiska länder är lite bättre än alla andra; lite mänskligare. Men vem var det nu som var naiv? I Norge finns det runt 500 pälsfarmar med allt från minkar och rävar till hundar. Det finns lagar om hur farmarna ska skötas, till exempel att burarna ska anpassas efter djurens naturliga behov - men det finns inga resurser eller kompetenser att se till att lagarna följs.

I filmen får vi se otroligt påfrestande miljöer, mitt ute i ingenting föds det upp djur i burar av hönsnät. Utanför burarna är det gegigt och burarna delar utrymme med bilvrak och gamla vitvaror. Innanför burarna är det om möjligt värre. Vi ser djur med blödande sår på tassarna av nätet, för det finns varken halm, tyg eller en planka för djuren att stå på - allt som skiljer dem från 2 meter luft och marken är det genomborrande stålnätet. I vissa burar lever djuren i sin egen avföring, i andra rinner den rakt ner på marken. Det är inte bara en fara för djuren, utan även för naturen.

Det brukar låta att djuren i alla fall lever ett värdigt liv fram till att de får elchocker i mun och ändtarm, och Sven Gil WestersjØ, rådgivare inom Norges pälsdjurslag säger att "Inget land i världen kan visa till större insats för att bättra pälsdjurens välfärd än Norge". Jag frågar mig själv om han varit ute på pälsfarmarna, missade han isåfall hunden som levde med två stumpar till bakben, räven som gick omkring med en bruten tass och illrarna som i ren tristess och panik börjat tugga på både sig själva och sina syskon? Såg han förbi att djuren på grund av stress och rädsla utvecklar en extrem avsky mot människor, att djuren hämmas i den fysiska utvecklingen på grund av livet i burarna - vart i dessa liv ligger någon värdighet och respekt?

Att djuren fick sina svansar och öron avbitna av andra djur var inget ovanligt, men det händer även att mödrar biter ihjäl sina egna barn. Det var de små djuren som låg slängda på backen eller hängde på staketet. Det var de små djuren som inte längre var värda något, för att deras päls gått från värdefull till värdelös på fem sekunder. Så länge pälsen går att använda skiter de ansvariga för pälsfarmarna vad som händer med djuren, och mina naiva vänner - som fortfarande anser att päls från Norden är fullkomligt okej att använda - borde verkligen ta reda på vad egentligen sätter på sig.

(I Sverige och Nederländerna råder totalförbud mot pälsfarmar, i Danmark diskuteras det än. I vissa andra Europeiska länder är reglerna så stränga att det inte är ekonomiskt lönsamt att äga en pälsfarm. I Norge tittar man fortfarande bara på..)

Källa: http://www.forbypels.no/