veggies

Egentligen ska jag skriva om en helt annan grej idag, men jag hamnade på hemska sidospår..

 

De flesta jag känner som är för päls är otroligt naiva, de säger ofta att "om djuren ändå ska dö så kan man lika gärna ta vara på pälsen" eller när man berättar om den pälsindustri som faktiskt existerar så säger de att "så där går det bara till i Kina". Och visst, det finns få saker inom djurrätt som är värre än Kinas pälsindustri, men faktum är att man inte behöver åka till Kina för att hitta vanvård inom dessa farmar - som om pälsindustrin i sig inte vore nog. Och när det inte längre handlar om att djuren "ändå ska dö", vad handlar det om då?

Jag snubblade över en film på Djurens Rätt's hemsida, om pälsfarmar i Norge (!). För mig är det här en helt ny förskräckelse, för jag har alltid varit blåögd nog att tro att Norge och andra Europeiska länder är lite bättre än alla andra; lite mänskligare. Men vem var det nu som var naiv? I Norge finns det runt 500 pälsfarmar med allt från minkar och rävar till hundar. Det finns lagar om hur farmarna ska skötas, till exempel att burarna ska anpassas efter djurens naturliga behov - men det finns inga resurser eller kompetenser att se till att lagarna följs.

I filmen får vi se otroligt påfrestande miljöer, mitt ute i ingenting föds det upp djur i burar av hönsnät. Utanför burarna är det gegigt och burarna delar utrymme med bilvrak och gamla vitvaror. Innanför burarna är det om möjligt värre. Vi ser djur med blödande sår på tassarna av nätet, för det finns varken halm, tyg eller en planka för djuren att stå på - allt som skiljer dem från 2 meter luft och marken är det genomborrande stålnätet. I vissa burar lever djuren i sin egen avföring, i andra rinner den rakt ner på marken. Det är inte bara en fara för djuren, utan även för naturen.

Det brukar låta att djuren i alla fall lever ett värdigt liv fram till att de får elchocker i mun och ändtarm, och Sven Gil WestersjØ, rådgivare inom Norges pälsdjurslag säger att "Inget land i världen kan visa till större insats för att bättra pälsdjurens välfärd än Norge". Jag frågar mig själv om han varit ute på pälsfarmarna, missade han isåfall hunden som levde med två stumpar till bakben, räven som gick omkring med en bruten tass och illrarna som i ren tristess och panik börjat tugga på både sig själva och sina syskon? Såg han förbi att djuren på grund av stress och rädsla utvecklar en extrem avsky mot människor, att djuren hämmas i den fysiska utvecklingen på grund av livet i burarna - vart i dessa liv ligger någon värdighet och respekt?

Att djuren fick sina svansar och öron avbitna av andra djur var inget ovanligt, men det händer även att mödrar biter ihjäl sina egna barn. Det var de små djuren som låg slängda på backen eller hängde på staketet. Det var de små djuren som inte längre var värda något, för att deras päls gått från värdefull till värdelös på fem sekunder. Så länge pälsen går att använda skiter de ansvariga för pälsfarmarna vad som händer med djuren, och mina naiva vänner - som fortfarande anser att päls från Norden är fullkomligt okej att använda - borde verkligen ta reda på vad egentligen sätter på sig.

(I Sverige och Nederländerna råder totalförbud mot pälsfarmar, i Danmark diskuteras det än. I vissa andra Europeiska länder är reglerna så stränga att det inte är ekonomiskt lönsamt att äga en pälsfarm. I Norge tittar man fortfarande bara på..)

Källa: http://www.forbypels.no/