Det här blir mitt sista inlägg, för imorgon är det sista dagen för projekarbetet. Shit. Kan ni förstå att min projektarbete - bloggen - är över? Trots att det gått åt pipsvängen vissa stunder så är jag ändå rätt nöjd över min insats. Det har fan inte varit lätt! En blogg som skulle rulla i två månader blev tvungen att rulla i sex, på grund av diverse störningar och missöden. Men jag kom i mål trots allt, för jag har bara missat ett enda inlägg på planeringen, men å andra sidan har jag gett er rätt mycket spontana inlägg. Det är sjukt vad tid jag lagt ner på det här, men nånstans hoppas jag väl att det har varit värt det.

Har inte ni lärt er något så har i alla fall jag gjort det.

Take care
Isa

ps. Glöm inte..

Istället för en "informations och varnings-notis" blir det idag ett litet hyllande mot Agaragar som är ett vegansk alternativ till gelatin! Det har E-numret 406 och utvinns ur rödalger! Om ni minns mitt recept om citroncheesecake så bytte jag ut gelatinet mot agaragar, det var svårt men eftersom det var första gången jag använde agaragar så har jag en förhoppning om att det går bättre nästa gång :)

Agaragar säljs bl.a på Ica Maxi och hälsokostaffärer.


Agaragar-pulver. Bild från Wikipedia.

Nej förresten! Måste bara tips om en ny produkt från Quorn som jag testade härom dagen. En schnitzel med "SunBlush-tomater och italiensk ostsås" under paneringen - och trots att jag inte är ett fan av varken panering eller varma tomater så är den här riktigt god. På bilden ser fyllningen enormt riklig ut, jag är positivt besviken att den inte var det ;)

I vilket fall som helst! Riktigt god till exempel potatis i ugn och sallad :)


Bild lånad från quorn.se - (jämför fyllningen på bilden och i verkligheten, hihi.. )

Idag ska jag bjuda er på mitt absolut favoritrecept på kladdkaka (det är faktiskt mitt sista recept någonsin också), det slår nog alla recept någonsin! Har hittat receptet på Arla för evigheter sedan, och det går faktiskt inte misslyckas med det här receptet. Vill man ha en dunderkladdig och chokladig kladdkaka är det den här som gäller. Kan förvarna med att säga att kladdkakan på bilden måste vara retuscherad, för sådär ser då aldrig min kaka ut. Dessutom.. 15-20 bitar.. Ptj, närmare 4-5, va?

Ingredienser (15-20 bitar):
150 g smör
3 dl strösocker
1 dl kakao
2 tsk vaniljsocker
2 ägg
2 dl vetemjöl

Tryffel:
1 1/2 dl vispgrädde
2 msk smör
200 g mörk choklad
1/2 dl rostade pinjekärnor

Gör så här:
Sätt ugnen på 175°. Smält smöret i en kastrull. Ta den från plattan. Rör i socker, kakao och vaniljsocker. Rör ner ett ägg i taget och till sist mjölet. Bred ut smeten i en smord och bröad rund form med löstagbar kant, ca 24 cm i diameter. Grädda i nedre delen av ugnen ca 20 min, kakan ska vara lite lös i mitten. Koka under tiden upp grädde och smör i en kastrull. Ta det från plattan. Hacka chokladen, rör ner och låt smälta. Låt tryffeln halvstelna i kylen ca 1 timme. Bred den över kakan, strö över pinjekärnorna. Låt stå kallt minst 1 timme före servering. Skär i smala bitar.

Okej! Jag brukar aldrig smöra och bröa min form, för den enorma mängden smör i själva kladdkakan smörjer formen rätt bra, så att säga.. Annars följer jag faktiskt receptet till punkt och pricka! Tryffeln har jag bara orkat göra en gång, den känns väldigt overkill för en simpel vardagsfika (jag gjorde den då min mamma fyllde år dock) och är dessutom väldigt överdriven enligt mitt tycke. Det räcker med kladdkakan. Ett litet obs är att vara noga med att tillaga den i NEDRE delen av ugnen, och absolut inte över 20 minuter - faktum är att 20 minuter brukar vara alldeles perfekt.

Hur som helst. Förmodligen Sveriges bästa recept på kladdkaka, dess icke-existerande-nyttighet ligger på samma nivå som smakupplevelsen. Det är det värt. Alla gånger om.

Baka och ut i solen med ett gäng vänner nu!
Nästa inlägg kommer imorgon :)


Recept och bild stulet från arla.se

Åh. Jag blir så trött. Min tanke var, som ni vet, att blogga klart under påsklovet. Men ni tror inte min inloggning till skolans datorer slutar fungera för att jag glömt att byta lösenord?! Haha, jag får nog skylla mig själv lite.. Men i alla fall (:

Wellwell, idag kör vi igång i alla fall. Har kikat över projektplanen och har inte alls så många inlägg kvar som jag först befarade, så jag har en förhoppning om att jag är färdigbloggad om en vecka! Först restart-inlägget kommer snart ;)

Jag förstår inte, när ska Sverige vakna ur sin dröm att det går annorlunda till med djuren som ska hit? När ska folk inse att den svenska industrin är precis lika oförmögen att sätta högre värde på djurliv och moral än på pengar? Oavsett vad det gäller så fullständigt skiter de i hur djuren känner innan de slaktas, plockas eller flås.

Jag är så less på naiviteten som ligger som ett täcke över Sverige! På samma sätt som de inte hade en tanke på de stackars gässen som lider för dunets skull, så har de heller ingen aning om mycket annat lidande som ligger hemma i deras säng, garderob eller kyl!  Har de en aning om att de frysta kycklingfiléerna kommer från kycklingungar som avlats fram med en sjukdom som gör att de växer kopiöst snabbt? En utveckling som ger dem disfunktioner i kroppen som gör deras liv till ett lidande, men som ger er kycklingälskare större kycklingfiléer på tallriken? Har de en aning om att nykläckta baby-tuppar gasas ihjäl för att de är obrukbara för äggindustrin? Eller att hönor pickar sönder varandra i ren panik på grund av trånga utrymmen och understimulation? Såklart ni inte vet! För ni blundar, och ni tror naivt på att det går rätt till.

Senare ska jag visa er en dokumentär Jamie Oliver gjort om kyckling och ägg-industrin, och då blir det samma chocktillstånd hemma i rutorna igen! "Va, inte är det där nånting som jag har hemma? Jo..MEN GUUUUUD!" När ska alla börja ta ansvar för vad som händer djuren de så lätt utnyttjar? När ska man börja ta ansvar över vad man stoppar i munnen, tar på sig eller sover under? När är det dags att ifrågasätta värdet på sin egen njutning, när resultatet hamnar på Kalla Fakta, eller när man börjar bry sig om vad njutningen är..?

Ni chockas över sanningen, och jag chockas över hur djupt förnekelsen satt sig. Hur kan man inte veta? Hur kan man gå och tro att sånt här går smärtfritt till? Jag förstår inte..

Jag läste denna intressanta artikel på Veggiemind som fick mina framtidstankar att spinna som en nykläckt kattunge. Hur ställer man sig till köttätande när man får barn? Har jag en skyldighet som förälder att servera kött på bordet till mina barn, trots att jag tycker det är omoraliskt och rent ut sagt vidrigt att både äta och handskas med? Måste jag, enligt några regler eller normer, ge mina barn köttprodukter trots att jag vet att de kan må lika bra utan? Räknas det som barnmisshandel att neka sina barn protein i form av mördade djur, och istället ge dem empati, förståelse och värdighet för någon annan varelse än människan?

"Köttätande småbarnsföräldrar, väljer ofta att initialt undvika att berätta sanningen om att kött faktiskt är döda djur, då rädslan finns kring att barnen ska må dåligt känslomässigt av det.", står det i artikeln - min tanke är, är det för barnets eller förälderns bästa de undviker sanningen? Kan det vara så jävligt att halva Sverige sitter vid matbordet och VET att det är moraliskt fel att äta djur, men att de helt enkelt saknar intergritet nog att låta bli, "för det är ju så gott, och vad ska man annars äta, och man behöööver ju proteinet!" brukar det låta. Okej om en vuxen människa väljer att leva så, men att inte låta sina barn ta ett eget faktiskt känslosamt, engagerande och utvecklande beslut, det förstår jag inte.

Personligen skulle jag aldrig servera kött till mina barn, men jag skulle heller inte förbjuda dem att äta det. Eftersom jag varken vill tvinga fram ett köttfritt liv, eller försumma mina barn den verklighet som faktiskt finns bakom Icas köttdiskar, så skulle jag låta mina barn ta det beslutet själva. Vill de testa äta kött i skolan, av ren nyfikenhet eller vilja, så fine - utifrån det kan de värdera smaken på en gris liv. Om ungen bestämmer sig för att äta kött så är det också helt okej, så länge jag slipper ta i det eller äta det. Men jag skulle aldrig Lära mina barn äta kött, precis på samma sätt som en köttätande förälder aldrig skulle få för sig att berätta vad som egentligen ligger på tallriken, eller förklara vilka alternativ som fnns.

Men vad säger ni? Har jag en skyldighet som förälder att ge mina barn köttbullar istället för quronbullar? Eller är min skyldighet som vegetarian större, och förbjuda dem att ens lucka på stekt köttfärs?

Tidigare har jag skrivit om E904, och användningen av E901 är densamme som för E904 - skillnaden är innehållet. E904 är alltså en ytbehandling som används för att göra t.ex. frukt, godis, nötter och andra matprodukter blanka, men används också som konsistensgivare i babykrämer, hårkrämer, och smink. Är man otroligt petig som vegetarian, eller om man är vegan, undviker man inte bara E904 utan även E901 - E901 är faktiskt bara utvunnet från bivaxkakor, och är till skillnad från E904 inte ett dött djur.

Idag känner jag sånt äckel mot Blondinbella att jag nästan spyr, hon får mig seriöst att må illa ibland. Idag skryter hon om att hon har ett dött djur runt huvudet - "Vad tycker ni om min nya pälsmössa förresten? En räv!" - som om det vore någonting att vara stolt över! "Hahaha, titta, jag har en rääääv på huvudet!". Jag ser henne framför mig, där hon småflinar när hon går igenom sina pälsar. Vad ska hon välja idag, iller? Kanin? Noll medkänsla, noll empati, noll respekt. Jag undrar hur hon kan vara så jävla populär när allt hon bryr sig om är sig själv, mig gör hon i alla fall bara förbannad. Fy, jag känner inte ett uns respekt för den tjejen, i mina ögon är hon en ynklig sorglig människa. TVI!


Bild från Blondinbella.se

Jag har tänkt på det här med att vara vegetarian. Att äta rätt liksom, är det svårt egentligen? Jag känner inte alls att jag haft problem att äta, eller jag menar, jag har aldrig märkt av att jag fått i mig för lite protein. Precis som vem som helst måste man få i sig en balans av protein, kolhydrater, fett, vitaminer, mineraler, spårämnen och fibrer ur alla livsmedelsgrupperna. Faktum är att det inte behöver vara så himla komplicerat, byt bara ut samma mängd protein ur t.ex. fläsk till ett vegetariskt alternativ. Oavsett om det är keso (akta er för löpe, vänner), kikärtor eller quorn så är mängden protein som ska in densamma! Baljväxter är bra alternativ, men likaså mjölkprodukter och även ris, pasta, gryner, flingor, mjöl, nötter och frön. Ni vet, det handlar bara om att tänka logiskt och lära sig mängden protein och vitaminer i sina livsmedel! Man märker ofta av när man behöver öka mängden, kan jag tala om. Gör det inte svårare än vad det är! :)



Bild från Google

Det vankas jul, mina vänner! Dock tycker jag det är förbannat tråkigt att gå och käka julbord för massor med pengar och sen blir man tvungen att föräta sig på gröt, julvört med ost och godis - det finns helt enkelt inga andra alternativ för oss veggies! Vegetarisk julmat tycker jag personligen är svårt, men en sak man som veggie alltid kan lita på, det är lussebullar. Otroligt gott, lätt och roligt att baka, så jag tänkte dra igenom favoritreceptet här. Mamma har bakat samma sedan jag var liten, så det gamla tidningsutklippet börjar bli slitet.. Men jag dammar av det åt er, finemang va? :)

Lussebullar (en gammal Vivo-reklam från -92 för övrigt!), 25 bullar eller 2 längder
125 g smör eller margarin
3 dl mjölk (mamma insisterar på röd mjölk, men det går nog bra vilken som!)
1 paket saffran, 0,5 g
50 g jäst
1,5 dl strösocker
0,5 tsk salt
1 ägg
ca. 1 liter vetemjöl

Smält margarinet i en kastrull, tillsätt mjölken och saffran och värm till 37 grader. Smula ner jästen i en degbunke och häll degvätskan över jästen, rör om så att jästen löser upp sig. Tillsätt socker, salt, ägg och ca. 9 dl av vetemjölet, det är lättast att använda bakmaskin eller elvisp för att få degen jämn. Om degen känns lös eller för kladdig måste du tillsätta mer mjöl, degen ska släppa degbunken utan problem när den har fått rätt konsistens. Låt degen jäsa under bakduk i ca. 30 minuter innan du börjar baka på riktigt.

Tag upp degen på ett mjölat bakbord och knåda den smidig. Sedan är det bara forma degklumpar till lussekatter, julbröd eller längder. Eller varför inte kameler, ormar eller hjärtan? Låt fantasin och barnet i dig flöda! Lägg det sedan på en smord plåt, eller använd bakplåtspapper, och garnera med russin. Eller låt bli, om du inte gillar det. Låt det jäsa ännu en gång under bakduk, denna gång ca. 30-45 minuter. Pensla sen med uppvispat ägg och grädda i ugnen på 250 grader, 5-10 minuter. (200 grader och 15-20 minuter om det är längder..). Låt svalna, eller bränn tungan i all ät-iver! Bara du njuter och känner julstämning när du väl smakar!

Senast i helgen fick jag höra att jag är en liten aktivist, dock tror jag att det är det sista människor ser mig som. Faktum är att jag är väldigt tolerant mot vad andra väljer att äta, jag låter det vara deras val sålänge de låter mig välja. Situationen i helgen var att mina matvanor blev ifrågasatta (igen..), och jag valde att svara sanningsenligt; jag tycker det är egoistiskt att äta kött. Jag fick ett glömt svar, därav jag svarade; ja, och då är det helt okej att ta död på djur för din njutnings skull, eller? Min ironi var hög och personen i fråga svarade att jag var "en jävla aktivist som snart kommer hälla röd färg på gatorna".

Jag har väldigt svårt att se mig själv som en som verkligen engagerar sig för att få andra att bli vegetarianer, tänk er filmen Fröken Sverige, och där har ni min syn på aktivister. Är jag fördomsfull mot aktivister, är andra fördomsfulla mot mig som vegetarian? En aktivist behöver ju som sagt inte se ut som flickan i Fröken Sverige, och kanske är det jag som borde skämmas som inte inser själv att jag lika gärna hade kunnat vara henne. Killen som kallade mig en jävla aktivist kanske är mer vidsynt än vad jag nånsin blir, eller?

Ett ytterst flummig kvällsinlägg, men det behövdes idag.
Sleep tight, peeps!