Min skyldighet som vad? Förälder eller vegetarian?
Jag läste denna intressanta artikel på Veggiemind som fick mina framtidstankar att spinna som en nykläckt kattunge. Hur ställer man sig till köttätande när man får barn? Har jag en skyldighet som förälder att servera kött på bordet till mina barn, trots att jag tycker det är omoraliskt och rent ut sagt vidrigt att både äta och handskas med? Måste jag, enligt några regler eller normer, ge mina barn köttprodukter trots att jag vet att de kan må lika bra utan? Räknas det som barnmisshandel att neka sina barn protein i form av mördade djur, och istället ge dem empati, förståelse och värdighet för någon annan varelse än människan?
"Köttätande småbarnsföräldrar, väljer ofta att initialt undvika att berätta sanningen om att kött faktiskt är döda djur, då rädslan finns kring att barnen ska må dåligt känslomässigt av det.", står det i artikeln - min tanke är, är det för barnets eller förälderns bästa de undviker sanningen? Kan det vara så jävligt att halva Sverige sitter vid matbordet och VET att det är moraliskt fel att äta djur, men att de helt enkelt saknar intergritet nog att låta bli, "för det är ju så gott, och vad ska man annars äta, och man behöööver ju proteinet!" brukar det låta. Okej om en vuxen människa väljer att leva så, men att inte låta sina barn ta ett eget faktiskt känslosamt, engagerande och utvecklande beslut, det förstår jag inte.
Personligen skulle jag aldrig servera kött till mina barn, men jag skulle heller inte förbjuda dem att äta det. Eftersom jag varken vill tvinga fram ett köttfritt liv, eller försumma mina barn den verklighet som faktiskt finns bakom Icas köttdiskar, så skulle jag låta mina barn ta det beslutet själva. Vill de testa äta kött i skolan, av ren nyfikenhet eller vilja, så fine - utifrån det kan de värdera smaken på en gris liv. Om ungen bestämmer sig för att äta kött så är det också helt okej, så länge jag slipper ta i det eller äta det. Men jag skulle aldrig Lära mina barn äta kött, precis på samma sätt som en köttätande förälder aldrig skulle få för sig att berätta vad som egentligen ligger på tallriken, eller förklara vilka alternativ som fnns.
Men vad säger ni? Har jag en skyldighet som förälder att ge mina barn köttbullar istället för quronbullar? Eller är min skyldighet som vegetarian större, och förbjuda dem att ens lucka på stekt köttfärs?
"Köttätande småbarnsföräldrar, väljer ofta att initialt undvika att berätta sanningen om att kött faktiskt är döda djur, då rädslan finns kring att barnen ska må dåligt känslomässigt av det.", står det i artikeln - min tanke är, är det för barnets eller förälderns bästa de undviker sanningen? Kan det vara så jävligt att halva Sverige sitter vid matbordet och VET att det är moraliskt fel att äta djur, men att de helt enkelt saknar intergritet nog att låta bli, "för det är ju så gott, och vad ska man annars äta, och man behöööver ju proteinet!" brukar det låta. Okej om en vuxen människa väljer att leva så, men att inte låta sina barn ta ett eget faktiskt känslosamt, engagerande och utvecklande beslut, det förstår jag inte.
Personligen skulle jag aldrig servera kött till mina barn, men jag skulle heller inte förbjuda dem att äta det. Eftersom jag varken vill tvinga fram ett köttfritt liv, eller försumma mina barn den verklighet som faktiskt finns bakom Icas köttdiskar, så skulle jag låta mina barn ta det beslutet själva. Vill de testa äta kött i skolan, av ren nyfikenhet eller vilja, så fine - utifrån det kan de värdera smaken på en gris liv. Om ungen bestämmer sig för att äta kött så är det också helt okej, så länge jag slipper ta i det eller äta det. Men jag skulle aldrig Lära mina barn äta kött, precis på samma sätt som en köttätande förälder aldrig skulle få för sig att berätta vad som egentligen ligger på tallriken, eller förklara vilka alternativ som fnns.
Men vad säger ni? Har jag en skyldighet som förälder att ge mina barn köttbullar istället för quronbullar? Eller är min skyldighet som vegetarian större, och förbjuda dem att ens lucka på stekt köttfärs?
Frånvaroförklaring
En extrem frånvaro har infunnit sig på Veggies, men det finns en förklaring och den är inte självvald! Strul med skolans datorer, heter det så enkelt. Vi har varken kunnat logga in i skolan eller genom "distansporten", så inga dokument har gått att få tag på - jag har inte kunnat blogga, eftersom jag inte vet vad jag ska blogga om! Det strular fortfarande, därför kan jag inte säga ett datum som får fart på bloggen igen, men jag hoppas det är snart! Hela den här situationen gör att mitt slutdatum för projektarbetet, och därmed bloggen, blir framflyttat till gud vet när. Hur som helst, stay tuned!
